En satans arg chokladkaka

Det här är ingen politisk blogg egentligen. Jag brukar på min höjd smyga in att det är rätt bra att handla ekologiskt eller äta vegetariskt. Men efter gårdagens valresultat så har jag bara gått och morrat och känt ilskan och frustrationen växa i mig. Och vad gör man då i terapisyfte, om inte bakar en kaka? En satans arg chokladkaka. Devil's food chocolate cake med mörk chokladfrosting. Och ett budskap.

Jag tycker det känns främmande och fruktansvärt tråkigt att de högerextremistiska vindar som blåst över Europa har fått sitt fäste även i Sverige. Att människor som flytt hit undan förtryck och förföljelse ska behöva bemötas av detta är helt oacceptabelt anser jag.

Åsiktsfrihet råder naturligtvis i detta land. Man har rätt att tycka vad man vill. Men hets mot folkgrupp är inte en åsikt, det är ett brott enligt Sveriges lag. Normalt sett så är jag en väldigt tolerant person, eller försöker åtminstonne så vara. Men jag saknar ibland tolerans för rasism, och det är kan hända paradoxalt. Och kanske inte okej, vad vet jag? Och jag får eventuellt ödmjukt be någon om ursäkt som jag i mitt raseri möjligen kallat idiot eller liknande, på Facebook eller så. Förlåt. Det var inte snällt.

MEN det som frustrerar mig allra mest i det här läget är egentligen inte att det finns rasister. Eller idioter. Utan faktiskt de som är varken eller. För jag tror inte att 5,7 % av Sveriges röstberättigade befolkning är främlingsfientliga på riktigt. Ändå har de röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen. Hur gick det till?

Här bara exploderar det av tankar och funderingar i mitt huvud. Min analys är att det delvis är media och de etablerade partierna som får ta på sig en del skuld för att de inte klivit in och bemött ett SD som visar upp ett välpolerat yttre och slipade argument. Ord står mot ord liksom. Farliga och främlingsfientliga säger några. Jimmie Åkesson svarar att det är en missuppfattning och att det är tråkigt att de känner så. Djupare analys finns inte att hämta. Jo, på P1 i morse var det faktiskt en reporter som påpekade att de stammar ur det rasistiska Bevara Sverige Svenskt. Men inte ska man behöva belastas för sin historia, tyckte Åkesson, och ingen sa emot. Det går ju att gräva fram ett och annat om de andra partierna också, fortsatte han övertygande. End of story. Kanske logiskt i teorin, men det beror ju på hur man definierar "historia". Det finns nog få nu levande Socialdemokrater som var med om att upprätta det rasbiologiska institutet på 1920-talet. Och de moderater som var emot allmän rösträtt 1918 har nog också passerat bäst-före-datum. Däremot så var det bara 15 år sedan det förekom Nazistuniformer, Hitlerhälsningar och hakkors på Sverigedemokraternas möten. Det var ungefär samtidigt som den så kallade "Tobleroneaffären" som i alla fall Expressen inte hade något emot att dra upp i årets valrörelse.

Jag undrar också om de som röstade på Sverigedemokraterna och påstår sig inte vara rasister har läst deras partiprogram eller budgetförslag? Eller sett den valfilm som visar tio burkaklädda kvinnor som jagar en pensionär i en mörk gränd? Känns det som en bild ni ofta ser i Svensk vardag? Eller har de sett SVT-intervjun med SD:s starke man i Filipsstad som förklarar vad partiet vill? Nämligen bevara den svenska kulturen.... Som tex fornminnen. Och julafton. (Och meddelar att han har lagt Nazismen på hyllan eftersom man inte kan gå ut med det) Kan de som vill ha en "bättre integrationspolitik" förklara vad SD har att komma med? Förutom att stänga gränserna och slänga ut alla de inte gillar, vilket inte jag tycker känns så konstruktivt.

De pratar vackert om bättre integrationspolitik, men i deras eget principprogram står bland annat: Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Fundera gärna ett tag över vad detta innebär... Eller detta:
Dock, nationstillhörighet är inte detsamma som medborgarskap. Att helt uppgå i en nation kan ta flera generationer. Däremot ska medborgarskap kunna erhållas även av icke-svenskar, så länge detta inte leder till en allvarlig kränkning av den nationalistiska principen. I huvudsak ska dock svenskt medborgarskap vara ett privilegium avsett för svenskar. De anger lustigt nog även Samer som ett exempel på en grupp icke-svenskar som lever här.

Eller sug på vad detta innebär för jämlikhet och icke-kärnfamiljer:
Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika
utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt. Män och kvinnor kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse.

Det går att fortsätta i det oändliga, men jag tror jag ger mig här.... Min poäng är att: NEJ. Jag tror inte flertalet av dem som röstat in SD i riksdagen tagit till sig dessa budskap. Och kanske kan man inte klandra dem? Den där Jimmie ser ju trevlig ut och har slips och allt. Och säger han att de inte är rasister så måste det ju vara så. Man kan väl inte ljuga i TV?

Eller så kan man hävda att det faktiskt är en demokratisk skyldighet att läsa på lite innan man röstar på första bästa populistiska parti som utlovar mer pengar, extra allt till alla och gratis läsk på sina valaffischer. I dessa tider när falska budskap sprids som en löpeld över internet, journalisterna lagt ner alla ambitioner till källgranskning och de stora dagstidningarna agerar partipolitiska megafoner så måste man lära sig att tänka själv. Jag vet, det låter jobbigt. Men det är en nödvändighet. Tänk själv. Tänk kritiskt. Och tänk framför allt längre än näsan räcker. Detta är en nödvändighet för att vi ska klara av allt från intolerans till klimatproblematik. Det är en uppmaning. Och ät tårta.