...jag någonsin sagt om smör, grädde och ägg, ok?
Nä, det gör jag kanske inte. Det är helt ärligt väldigt gott med smör. Men jag har en bekännelse... En av anledningarna till att mitt bakande stannat av är att jag pendlat av och till huruvida jag vill fortsätta äta ägg och mjölkprodukter, eller ens bidra till att andra äter dem. Så nu tänker jag berätta varför jag funderar på att gå över till en helvegetarisk* kost, eller nästan i alla fall. Eller nästan har gjort det redan. Eller något.
Det låter kanske som om jag velar. Och det beror på att det (kanske) finns en motsättning mellan två saker jag vill i mitt matlagande, bakande och liv i allmänhet. Den ena är att leva och lära så hållbart som möjligt. Det är den sidan som vill leva helt vegetariskt (till skillnad från "vanlig" vegetarian*, som jag är nu). Där är det helt glasklart för mig. Jag jobbar till vardags med miljö- och klimatfrågor och det är väldigt svårt att se vår höga animaliekonsumtion i något slags hållbart perspektiv. 2/3 av världens jordbruksyta går åt till att odla foder/föda upp djur, det är 10 ggr så effektivt energi- och näringsmässigt att äta vegetabilierna direkt. Komjölk och nötkött har oacceptabelt stora klimatutsläpp, höns- och äggproduktion ger övergödning och risk för spridning av smittsamma sjukdomar och är dessutom en helt fruktansvärd industri ur djurrättssynpunkt. Och så vidare. Visst skulle det teoretiskt sätt vara möjligt att skapa ett hållbart sätt att föda upp djur, och det skulle kunna gå att hävda att en låg konsumtion av kött, mjölk och ägg är ok ur klimatsynpunkt. Men så ser inte huvuddelen av jordbruket ut idag. Hållbart alltså. Och beträffande de kor/får som "behöver ätas och mjölkas" för att hålla landskapet öppet (vilket köttätare i miljösvängen gärna hävdar) så är de en försvinnande liten del och vi skulle alla behöva dra ned vår konsumtion mycket drastiskt till enstaka festtillfällen om den mjölken/det köttet ska räcka till alla. Och eftersom det alltid kommer att finnas de som vill konsumera mer än den mängden så behövs det rätt många som kan tänka sig att avstå för att ekvationen ska gå ihop. Och det skulle ju faktiskt gå att hålla djur enkom för att hålla landskapet öppet och producera gödsel om vi värderade den ekosystemtjänsten på ett sätt som den förtjänar.
Så varför är valet svårt? Jo, inte bara för att smör är godare än ersättningarna... En annan del av mig jagar efter att baka och äta så tillsatsfritt och "naturligt" som möjligt. Jag vill helt enkelt inte ha i mig en lång radda e-nummer på köpet varje gång jag äter något (och jag vet, c-vitamin har också ett e-nummer... alla tillsatser är inte dåliga, men det finns tillräckligt med tråkigheter och fusk där ute för att avskräcka vem som helst). Länge har jag alltså förespråkat att använda "riktigt" smör och ekologiska ägg i bakning eftersom det känts mest naturligt, nyttigt och godast.
Men ändå. En annan syn på "naturlighet" har växt fram efter att bland annat ha läst Jonathan Safran Foers bok
"Eating Animals" (som egentligen handlar om kött, men det är svårt att inte dra paralleller...), efter att ha läst en hel del om mjölkprodukter och ägg på
Läkare för framtidens sida (och sett dokumentären
Forks over Knives på Netflix) och grubblat och grubblat.
Det är ju inte så jättenaturligt, det som sker inom djurindustrin. Inte så naturligt att ta kalven från kon och inte låta dem dia, inte så naturligt för kon att vara dräktig eller ge mjölk i princip hela sitt liv för att sedan avlivas när den inte är produktiv nog långt innan dess naturliga liv skulle varit slut. Det är ju heller inte så naturligt att det inte ens går att låta höns få växa upp och leva ett "vanligt" liv eftersom de är avlade så hårt på antingen äggläggning eller att växa sig feta att somliga inte ens kan gå ordentligt. (För att inte tala om vad som händer med de kycklingar av manligt kön som föds inom äggindustrin. Googla gärna på det. Eller inte.) Och så vidare. Var på ett besök på en ekologisk gård som verkligen gör sitt bästa för djuren, men där bonden berättade att de har problem med hönsen eftersom det knappt går att få tag på arter som går att föda upp på traditionellt vis eftersom alla är så sönderavlade. Sjukt, helt enkelt.
Så även om vi har en lång tradition i väst av att baka med ägg och smör och det viras in i ett bondromatiskt skimmer av "hur det var förr" så har jag i alla fall blivit rejält omskakad i min syn på dessa traditioner. Man ska nämligen vara mycket medveten om att bruket att föda upp djur och använda ägg, mjölk och kött till husbehov har väldigt, väldigt lite att göra med dagens industrialiserade jordbruk. Så innan den dag kommer där jag faktiskt kan hålla mina egna hönor eller köpa min grädde direkt av en bonde som föder upp kor på ett helt annat sätt än i industrin avstår jag nog hellre. Jag blir även mer och mer övertygad av all forskning jag tröskat igenom att, framför allt mjölkprodukter och kött, inte är nyttigt för oss människor. Även här har dagens produkter och arter väldigt lite gemensamt med det vi möjligen kan ha ätit på stenåldern (om vi hade turen att hitta något vill säga -
stenåldersmänniskan var faktiskt troligen nästan vegetarian i praktiken förutom enstaka undantag). Men vi har blivit itutade sedan barnsben av en oerhört stark mjölklobby att "mjölk ger starka ben". Någon som minns den kampanjen? Framställdes som ett läromedel som vilket annat som helst i skolan på min tid - och var helt finansierat av Sveriges mjölkbönder. Sjukt igen!
Så vad gör jag nu då? Glädjen i bakningen har försvunnit lite, ska erkännas. Men skam den som ger sig. Kanske handlar det om blandade strategier - hitta vettiga ersättningsprodukter till de gamla favoritrecepten och kanske uppfinna helt nya recept utifrån nya villkor och ingredienser?
Tanken är i alla fall att blåsa liv i bakningen och kanske även bloggen, men i veganiserad form. Experimentverkstad, here I go....
---
*helvegetarisk kallar jag det. Kanske låter det konstigt då vegetarisk kost ju egentligen är just vegetarisk, dvs från växtriket. Lakto-ovo vegetarian heter det om man äter mjölk och ägg. Men som termerna brukas idag har "vegetarisk" kommit att bli just lakto-ovo vegetarisk och den vegetariska kosten kallas normalt "vegansk". Men att vara "vegan" är en livsstil som i mångt och mycket går ännu längre än vad jag kanske är beredd till just nu. Inga skinnprodukter, ingen ull, inte honung, lusläsa alla etiketter och googla på alla viner och ifrågasätta om animaliska produkter har använts i något steg i processen osv. Även om det är föredömligt så vet jag att jag inte kommer orka det just nu i alla fall. Jag tror på individansvar, men utifrån vad som är rimligt utifrån förutsättningarna i det samhälle en lever i. Det måste vara hyfsat lätt att göra rätt, helt enkelt. Och ett visst mått av pragmatism är alltid bra här i livet - särskilt om en faktiskt vill bidra till en bättre värld genom att påverka andra och sprida sitt budskap snarare än att ge sig själv en klapp på axeln för att en är perfekt. Det tror jag på riktigt. Att ta till extremer kommer alltid att avskräcka snarare än att inspirera. Så jag kan nästan våga lova att jag vid enstaka tillfällen kommer att "fuska" och kanske äta något med ost på eller smör i, eller D-vitamin som är utvunnen ur fårull eller något. Så det är lika bra att inte kalla mig själv "vegan" då det är så mycket mer än en kost. Fast recepten kommer jag kalla "veganska" eftersom de är lämpade för veganer.
